Feminism vad är det?

Feminsmen når framgångar genom att vara maskerad.
Retoriken som når framgång handlar om jämställdhet och antirasism.

Det är ju gott och väl om man bara arbetade mot dessa mål.
Men det finns en dold sida, som jag inte tror att alla förespråkare ser. Den skymtar fram när när man lyfter fram orsaken till problemen. Allt som inte är bra beror på Patriarkatet och könsmaktsordningen.

Retoriken är så förvillande lik de strömningar man säger sig motarbeta, att man undrar om det inte är samma människor bakom.

Säg att :
Arbetslösheten är ett problem.
 Vari ligger problemet?
 -Patriarkatet och könsmaktsordningen.
 -Smygislamisering och invandingspoitik.
 -Judarna och Sions vises protokoll.    

Jämställhet exiterer inte
Vari ligger problemet?
 -Patriarkatet och könsmaktsordningen.
 -Smygislamisering och invandingspoitiken.
 -Judarna och Sions vises protokoll.    

Varför finns rasism?
 -Det beror på Patriarkatet och könsmaktsordningen.
 -Det beror på Smygislamisering och invandingspoitiken.
 -Det beror på Judarna och Sions vises protokoll.    


Det som skulle kunna vara skilladen vore ju om Patriarkatet och Könsmaktsordningen vore realiteter.

Här använder man ett cyklisk bevisföring.

Problemet finns och det beror på Patriarkatet och Könsmaktsordningen, alltså måste dessa vara en realitet och källan till problemet, och därför värt att bekämpa.

Precis samma gjorde Hitler   
Problemet finns och det beror på Judarna och Sions vices protokoll, alltså måste dessa vara en realitet och och källan till problemet, och därför värt att bekämpa.


Bevisa för mig att de existerar och är ett problem och sedan att de har bäring på de samhällsproblem man vill tillskriva dem så ska jag överväga feminsimen.

Skala sedan bort allt manshat så ska jag tro på feminismen som jämställdhetsivrande.

Tills dess är Feminsim och Nazism tillräckligt lika för att dela regering.

Israel-Palestina

Idag löper tiden ut för fredsamtalet mellan Israel och den palestinska myndigheten. 9månader har den pågått med medling av John Kerry USAs utrikesminister.
Har man då kommit någonstans? I konkreta mål så kan man inte se så mycket. Israel lovade att släppa 104 fångar som var ett krav från PA för att komma till förhandlingsbordet. Av det infriades 3/4. När den sista omgången skuille frisläppas, fördröjde Israel det hela med motiveringen att det inte hände något i förhandlingarna. På grund av detta ansåg man från Palestinskt håll att Israel inte levt upp till sina åtaganden. Och då kunde Mahmod Abbas ansökta om medlemskap i 15 olika internationella grupper och avtal. Vilket var den motprestation Israel hade krävt att PA inte skulle göra under den 9månader långa fredsförhandlingen.
Så summa sumarum har det släppts 78 fångar. Under tiden har Fatah och Hamas kommit till en överenskommelse att samarbeta för att få till ett nyval i januari 2015 så att en demokratiskt vald Palestinsk myndighet kan komma till stånd. Mahmod Abbas har också sagt att "förintelsen är det mest avskyvärda brottet i modern tid"
Nu återstår att se vad det blir av detta. Vi här i EU kommer gärna med "goda råd" om hur det borde vara.
Vi ser att folket i Gaza lider av att samhället inte fungerar, vi tycker att Israel borde ta sitt ansvar som ockupationsmakt. Men vem är då Hamasregerinen, som Israel bråkar med och som anses vara målet för blockaden? Kan man se dem som orsaken till blockaden eller är de ett offer för en illasinad grannstat?
Vad innebär ansvaret? Borde man anektera Gaza och fördriva Hamas? Eller är Hamas en förhandlingspartner som man kan komma till en överenskommelse med. Israel påstår att det inte går. Vi i EU säger att det måste gå för det palestinska folkets skull. Vi skickar dit ekonomiskt stöd som enligt våra egna bedömmare inte gör någon större nytta för folket. Vi försöker att förhandla med Israel i Hamas ställe. Vissa gör politiska demonstationer tex Ship to Gaza. Jag kan inte se att Hamas eller palestinska myndigheten adresserar folkets bästa, utan bara jagar politiska poänger för att få förhandligsposition gent emot Israel.
Hur svårt hade det inte varit att be om ökade transporter av bränsle till civil användning i Gaza i utbyte mot att komma till förhandligsbordet. Nej istället ställer man politiskt omöjliga ultimatum, som sedan kan användas igen som bevis för att Israel inte vill fred. Förhandlig brukar vara att man ger och tar. Men hur gör man om man inte har något att ge. Jag hade försökt att skaffa mig en maktposition så att jag inte behöver ge utan bara kunna ställa krav. Och om jag inte hade uppnått tillräcklig makt, så hade jag backat.
Detta tycker jag mig se hos den palestinska myndigheten. Som utomstående kan man ta en av två ståndpunkter: Antingen ser man PA som ett bortskämt barn som inte är nöjd med det man kan få, eller som ett offer för en ogivmild grannstat. Jag tycker att det är lite förmätet att sitta långt ifrån och tycka i frågan så jag lämnar frågan öppen...

Egonomi

Vår tid är väldigt egofixerad och jag och mitt är det som vi referar till som viktigt.

Det har inte alltid varit så

Vårt välfärdsamhälle började med att kanske två grannar gick ihop och gjorde något gemensamt.
Kanske köpte en plog som kunde användas av båda men som var för dyr för var och en att köpa.

I takt med att behöven ökade byggdes samhället ut med fler gemensamma värden och fler som delar på det.

Någonstans på vägen började vi bedömma varandras rätt till det gemensamma utifrån den egna referensen, vi delade in varandra i de som jag vill dela med och de som jag inte vill dela med.

Det kan vara att man anser att det är orättvist att någon får mer av det allmäna än en själv, utan att ta hänsyn till om denne har behovet av det eller ej.

Från början satte man upp regler för vad som skulle gälla, men med tiden var det min egen bedömning som gällde över reglerna.

Vi har idag ett samhälle där vissa tar sig rätten att ställa sig över regler som man anser vara fel. Och då menar jag inte brottslingar.

Jag menar "vanligt folk" som tycker att människor som kommer från andra länder långt bort, inte ska vara med och dela. Samtidigt som man gärna köper billigt från deras hemländer, företrädesvis textilier och skor. Så att man har råd att åka dit på semester med jetflyg.

Vi är inte längre en isolerad by där två grannar delar på en plog. Vi är en värld som delar på ett jordklot.

Så om man inte vill vara med och dela så tycker jag att man ska börja odla själv, skaffa häst och flytta till en obebodd plats.

Vinster i välfärden

Om vi förutsätter att en privat och en offentlig vårnadsgivare har samma intäkt. Så finns det så att säga ett antal påsar att lägga dem i.

Produktionen(dvs alla kostnader man har för att utföra tjänsten)
Administration(dvs kostnader man har som inte har med produktion att göra)
Vinst(dvs det som aktiägare och andra vill ha ut av insatt kapital)

Med kostnader för produktion menar jag tex. lön till läkare, sjuksköterskor, lärare, förskollärare mfl, samt kostnader för läromedel lokaler och sjukvårdsmateriel.

I vissa läger är det retoriskt underförstått att om man sparar i produktionen så blir det vinst.

Det bygger dock på en premiss att den som bestämmer hellre ser vinst än produktion.

Det är ungefär som att säga jag vill hellre ha lön än att arbeta.

Skulle det vara så att de som bestämmer resonerade så har jag inget emot att det företaget försvann.
Vilket det skulle göra med automatik. Det behövs inget politiskt ingripande.

Om man istället ser produktionen som förutsättningen för vinsten och själva vitsen med att bedriva verksamheten överhuvud taget.
Ungefär som att säga: Jag arbetar för att få lön.

Om man ser den offentliga sektorn ser den ofta ut så att produktionen administreras av mellanchefer som saknar befogenheter men stort ansvar som har en förliten budget som ända rättesnöre.
Några steg ovanför sitter välbetalda chefer och politiker utan ansvar för produktionen och diktera vilkoren genom att sätta budgetar.

Detta system gör det väldigt svårt att tex höja sjuksköterskors och lärares löner, eftersom budgeten är överordnat allt, och sedan för man försöka trycka in så mycket produktion som möjligt.

Ungefär som att säga här har du en borste och en 50lapp. Ta med så många vänner du vill och sopa. Om det inte blir ordentligt sopat så får du en spark i baken.
-Och så hittar vi någon annan med billigare vänner.