Egonomi

Vår tid är väldigt egofixerad och jag och mitt är det som vi referar till som viktigt.

Det har inte alltid varit så

Vårt välfärdsamhälle började med att kanske två grannar gick ihop och gjorde något gemensamt.
Kanske köpte en plog som kunde användas av båda men som var för dyr för var och en att köpa.

I takt med att behöven ökade byggdes samhället ut med fler gemensamma värden och fler som delar på det.

Någonstans på vägen började vi bedömma varandras rätt till det gemensamma utifrån den egna referensen, vi delade in varandra i de som jag vill dela med och de som jag inte vill dela med.

Det kan vara att man anser att det är orättvist att någon får mer av det allmäna än en själv, utan att ta hänsyn till om denne har behovet av det eller ej.

Från början satte man upp regler för vad som skulle gälla, men med tiden var det min egen bedömning som gällde över reglerna.

Vi har idag ett samhälle där vissa tar sig rätten att ställa sig över regler som man anser vara fel. Och då menar jag inte brottslingar.

Jag menar "vanligt folk" som tycker att människor som kommer från andra länder långt bort, inte ska vara med och dela. Samtidigt som man gärna köper billigt från deras hemländer, företrädesvis textilier och skor. Så att man har råd att åka dit på semester med jetflyg.

Vi är inte längre en isolerad by där två grannar delar på en plog. Vi är en värld som delar på ett jordklot.

Så om man inte vill vara med och dela så tycker jag att man ska börja odla själv, skaffa häst och flytta till en obebodd plats.

Vinster i välfärden

Om vi förutsätter att en privat och en offentlig vårnadsgivare har samma intäkt. Så finns det så att säga ett antal påsar att lägga dem i.

Produktionen(dvs alla kostnader man har för att utföra tjänsten)
Administration(dvs kostnader man har som inte har med produktion att göra)
Vinst(dvs det som aktiägare och andra vill ha ut av insatt kapital)

Med kostnader för produktion menar jag tex. lön till läkare, sjuksköterskor, lärare, förskollärare mfl, samt kostnader för läromedel lokaler och sjukvårdsmateriel.

I vissa läger är det retoriskt underförstått att om man sparar i produktionen så blir det vinst.

Det bygger dock på en premiss att den som bestämmer hellre ser vinst än produktion.

Det är ungefär som att säga jag vill hellre ha lön än att arbeta.

Skulle det vara så att de som bestämmer resonerade så har jag inget emot att det företaget försvann.
Vilket det skulle göra med automatik. Det behövs inget politiskt ingripande.

Om man istället ser produktionen som förutsättningen för vinsten och själva vitsen med att bedriva verksamheten överhuvud taget.
Ungefär som att säga: Jag arbetar för att få lön.

Om man ser den offentliga sektorn ser den ofta ut så att produktionen administreras av mellanchefer som saknar befogenheter men stort ansvar som har en förliten budget som ända rättesnöre.
Några steg ovanför sitter välbetalda chefer och politiker utan ansvar för produktionen och diktera vilkoren genom att sätta budgetar.

Detta system gör det väldigt svårt att tex höja sjuksköterskors och lärares löner, eftersom budgeten är överordnat allt, och sedan för man försöka trycka in så mycket produktion som möjligt.

Ungefär som att säga här har du en borste och en 50lapp. Ta med så många vänner du vill och sopa. Om det inte blir ordentligt sopat så får du en spark i baken.
-Och så hittar vi någon annan med billigare vänner.