Israel-Palestina

Idag löper tiden ut för fredsamtalet mellan Israel och den palestinska myndigheten. 9månader har den pågått med medling av John Kerry USAs utrikesminister.
Har man då kommit någonstans? I konkreta mål så kan man inte se så mycket. Israel lovade att släppa 104 fångar som var ett krav från PA för att komma till förhandlingsbordet. Av det infriades 3/4. När den sista omgången skuille frisläppas, fördröjde Israel det hela med motiveringen att det inte hände något i förhandlingarna. På grund av detta ansåg man från Palestinskt håll att Israel inte levt upp till sina åtaganden. Och då kunde Mahmod Abbas ansökta om medlemskap i 15 olika internationella grupper och avtal. Vilket var den motprestation Israel hade krävt att PA inte skulle göra under den 9månader långa fredsförhandlingen.
Så summa sumarum har det släppts 78 fångar. Under tiden har Fatah och Hamas kommit till en överenskommelse att samarbeta för att få till ett nyval i januari 2015 så att en demokratiskt vald Palestinsk myndighet kan komma till stånd. Mahmod Abbas har också sagt att "förintelsen är det mest avskyvärda brottet i modern tid"
Nu återstår att se vad det blir av detta. Vi här i EU kommer gärna med "goda råd" om hur det borde vara.
Vi ser att folket i Gaza lider av att samhället inte fungerar, vi tycker att Israel borde ta sitt ansvar som ockupationsmakt. Men vem är då Hamasregerinen, som Israel bråkar med och som anses vara målet för blockaden? Kan man se dem som orsaken till blockaden eller är de ett offer för en illasinad grannstat?
Vad innebär ansvaret? Borde man anektera Gaza och fördriva Hamas? Eller är Hamas en förhandlingspartner som man kan komma till en överenskommelse med. Israel påstår att det inte går. Vi i EU säger att det måste gå för det palestinska folkets skull. Vi skickar dit ekonomiskt stöd som enligt våra egna bedömmare inte gör någon större nytta för folket. Vi försöker att förhandla med Israel i Hamas ställe. Vissa gör politiska demonstationer tex Ship to Gaza. Jag kan inte se att Hamas eller palestinska myndigheten adresserar folkets bästa, utan bara jagar politiska poänger för att få förhandligsposition gent emot Israel.
Hur svårt hade det inte varit att be om ökade transporter av bränsle till civil användning i Gaza i utbyte mot att komma till förhandligsbordet. Nej istället ställer man politiskt omöjliga ultimatum, som sedan kan användas igen som bevis för att Israel inte vill fred. Förhandlig brukar vara att man ger och tar. Men hur gör man om man inte har något att ge. Jag hade försökt att skaffa mig en maktposition så att jag inte behöver ge utan bara kunna ställa krav. Och om jag inte hade uppnått tillräcklig makt, så hade jag backat.
Detta tycker jag mig se hos den palestinska myndigheten. Som utomstående kan man ta en av två ståndpunkter: Antingen ser man PA som ett bortskämt barn som inte är nöjd med det man kan få, eller som ett offer för en ogivmild grannstat. Jag tycker att det är lite förmätet att sitta långt ifrån och tycka i frågan så jag lämnar frågan öppen...